En fjärde pelare

 Jag har presterat sämre på mitt arbete än vanligt den senaste veckan. Är det för att jag tänkte att jag ska bli radikal, eller att jag alls har tänkt att jag ska syssla med politik, demokrati? Jag har inga barn, så kanske kan jag syssla med politik, demokrati, så som andra sysslar med sina barn när de bor hemma. En skillnad, om jag skulle se det på detta sätt, är att barnföräldrar talar öppet om sina barn men det kanske vore för kontroversiellt för mig att prata om min hobby på arbetsplatsen. 

Jag bör nog undvika att identifiera mig som radikal, aktivist, eller något annat. Utan i stället fokusera på målet med engagemanget. Ja, kanske inte ens målet, utan snarare på aktiviteterna som leder mot målet. Jag tror på Kristus, jag bör i bön fråga honom eller Gud om jag bör syssla med politik, demkrati, vid sidan av mitt arbete. ... Nu har jag bett och fick svaret att jag ska syssla med politik, demokrati - i betydelsen av det jag skriver om på den här bloggen. Bra, då kan jag köra på det. 

Jag har tagit hem de tre böckerna jag köpt av eller om Rudi Dutschke. De heter "Upprätt gång",  "Min långa marsch" samt "Gå upprätt - En fragmentarisk självbiografi".

Jag har kommit på en fjärde pelare som mitt engagemang bör ha. Det är utbildningar eller interaktioner som organisationer håller för sina anställda i värdegrund. Grundidén bör vara att anställda inte ska drabbas av negativa konsekvenser om de i sådana utbildningar för fram att de inte tycker att "sociala rättigheter" alls är rättighter av något slag. Till exempel "rätt till arbete", eller idéer om att alla bör ha lika lön (om detta förekommer). De bör inte heller drabbas negativt om de för fram att de inte delar de sociala mål som organisationen har. Samt att de inte bör pressas att föra fram sådana åsikter. Detta har med åsiktsfrihet att göra. Varje person bör ha rätt till att ha ett arbete utan att personen måste yttra vissa politiska åsikter och varje person bör ha rätt till ett arbete även om hen yttrar andra politiska åsikter än det som företaget för fram. Detta är något som politiken kan arbeta med.    

Jag lyssnar på en ljudbok om Karl Marx. En festlig aktivitet som han och sin mentor utförde under tiden före publiceringen av "Det kommunistiska manifestet" var att de hyrde två åsnor någonstans utanför den storstad de bodde i. Detta skulle vara en parodi på Jesus Kristus, som red in i Jerusalem på en åsna. 

I boken "Upprätt gång" (Symposium) om Rudi Dutschke står att tidigare socialdemokratiska ungdomsförbundet SDS, nu radikala, delade ut flygblad (sid 17). Det står även att det startade "samhällskritisk studieverksamhet". "Man bildade olika 'arbetskretsar', som diskuterade ämnen som industriländernas förhållande till tredje världen eller vilka de socialistiska intellektuellas uppgifter var. [...] I Västberlin behandlades teman som östblockets problem, den nya vänstern, ekonomisk analys av Västberlin och Karl Marx" (sid 17). 

Det står dessutom: "Upprätt gång är bokens viktigaste begrepp [...] Efterhand kommer det att visa sig att begreppet har tre grundbetydelser. Jag ska redan inledningsvis, i punktform och mycket kortfattat, ange dessa: (1) Upprätt gång är en människouppfattning. Begreppet säger att människan är en varelse som är inriktad på att gå upprätt. Det karakteriserar henne som biologisk varelse likaväl som moralisk. (2) Upprätt gång är ett samhällsideal. Det eftersträvansvärda samhället är ett där människorna kan gå upprätta. (3) Upprätt gång är en tankelinje. Talet om upprätt gång har åtminstone två århundraden på nacken. Men som tema för utläggningen möter vi det först 1978 hos Ernst Bloch, den förste uprätt gång-filosofen." Upprätt gång är något som kan appliceras på åtminstone två av pelarna för 22 %. Dels att borgare ska kunna gå upprätta utan att vara förknippade med något sorts släktskap till nazismen. Dels att borgare ska kunna gå upprätta på organisationen de arbetar på utan att behöva säga sig stödja sociala "rättigheter" och kunna kritisera dessa "rättigheter".